
SVENSKA PUBLISHINGPRISET!
Hurra! Vi har gjort årets bästa informationstrycksak. Plus att vi fick juryns specialpris för årets bästa typografi.
Motiveringen var: För vågad typografi, pedagogiska texter, ren form, gott pappersval och ett utvecklande omslag - en trycksak som sprider en doft av gediget hantverk … och bröd.
Vilka modiga och proffsiga uppdragsgivare vi har på Brödinstitutet!

Kärnhuset har flyttat
Kärnhuset har flyttat från lilla Drottninghusgränd till mer kända Brunogallerian på Götgatan 36 i Stockholm.
Den 17 juni var vi på plats i de nya lokalerna i ett skönt kaos av flyttkartonger, datorer och möbler. Närmaste t-banestation är nu Slussen, uppgång Götgatan. Kom gärna och hälsa på oss!
Fighting Spirit - bakom kulisserna
Häng med bakom kulisserna vid inspelningen av reklamfilmen "Fighting Spirit" för Mälardalens högskola.
En helg tidigt i februari invaderades biblioteket på Mälardalens högskola av ett filmteam, stuntperformers och medarbetare från Kärnhuset. På plats för att dokumentera inspelningen fanns även Fredrik Kedfors och Jessica Nilsson.

Kärnhusets Patrik Lundberg om Nobels fredspris på DI Debatt
I dagens DI Debatt kan man läsa Patrik Lundbergs debattinlägg om att norska Nobelkommittén riskerar Nobelprisets varumärke och trovärdighet genom att ge priset till personer som är aktuella för stunden.
Om fredspristagare anses ovärdiga kan det få förödande effekter för Nobelpriset som institution. Också norska politiker bör konsekvent belöna personer som faktiskt har gjort "menskligheten den största nytta". Det ska inte räcka med ett hedervärt försök, skriver Patrik Lundberg, Kärnhuset.
Nobelpriset har lyckats nå sin unika position genom förtroendet för att kommittéerna alltid belönar värdiga vinnare.
Den norska Nobelkommitén har valt att dela ut fredspriset utifrån egna premisser, som riskerar att bryta ned detta förtroende. Om fredspristagare anses ovärdiga kan det få förödande effekter för Nobelpriset som institution.
När omvärlden börjar tvivla på pristagarnas och kommittéernas kompetens minskar förtroendet för priset och prisets prestige snabbt. Då eroderas varumärket Nobel. I förlängningen försämrar det Sveriges varumärke och konkurrenskraft.
Varumärkesstrategiskt är det problematiskt att norska Nobelkommittén med viss regelbundenhet väljer att ge priset till någon som råkar vara aktuell för stunden, men vars gärningar ännu är omöjliga att utvärdera.
USA:s president Barack Obama är ett givet exempel. Nomineringarna till fredspriset måste vara poststämplade senast den 1 februari för att vara giltiga. Barack Obama tillträdde som president den 20 januari 2009 och hade hunnit vara president i knappt två veckor när han nominerades.
Ett annat närliggande exempel är fredspristagaren 2007, Al Gore. Han har gjort en behjärtansvärd insats för miljön, men historien kommer att visa att hans powerpoint-presentation är och förblir en historisk parentes. Många andra individers eller organisationers arbete kommer att värderas betydligt högre.
Nobelpriset är ett av varumärket Sveriges starkaste komponenter. Att just fredspriset delas ut i Oslo spelar marginell roll. Nobelprisen är betydligt mer förknippade med Sverige än med Norge.
Kännedomen om prisen är generellt extremt hög i omvärlden och varje år riktas all världens strålkastarljus mot Stockholm under såväl tillkännagivandet som prisceremonin. Dessutom skänker Nobelprisen varumärket Sverige unika associationer av expertis, opartiskhet och spjutspetskunskap.
Nobelpriset i fysik, kemi, medicin och litteratur delas i allmänhet ut till personer vars vetenskapliga eller litterära bedrifter baseras på lång tids arbete. De vetenskapliga upptäckterna har därför hunnit kontrolleras och reproduceras, vilket gör att pristagarna i allmänhet anses vara mycket värdiga vinnare.
Litteraturpriset är förvisso mer kontroversiellt med det har inte delats ut till någon som bara har skrivit en bok, oavsett hur fantastisk den är. Det finns andra priser för sådant, till exempel Pulitzerpriset.
Skulle det oerhörda ändå inträffa, skulle Svenska Akademien ändå inte belöna författaren enbart några månader efter debutbokens publicering. Det skulle framstå som absurt. Tiden måste först säga sitt.
För norska Nobelkommittén gäller andra regler. Varför är oklart, eftersom testamentet inte ger någon särställning till just fredspriset.
Ändå har norska Nobelkommittén som enda kommitté valt att lägga stor vikt vid en bisats i Nobels testamente som lyder: "...hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta".
Varför just den norska Nobelkommittén tolkar denna passage bokstavligt har jag förgäves försökt få svar på genom upprepade kontakter med den. Inte heller vill den besvara min fråga om varför den i så fall inte är konsekvent.
Det är inte alla pristagare den belönar som har utfört sin huvudsakliga gärning det senaste året. Tvärtom har en majoritet av fredspristagarna snarare fått priset för lång och trogen tjänst.
Både 2008 års pristagare, Martti Ahtisaari, och 2006 års pristagare, Muhammad Yunus och Grameen Bank, belönades uttryckligen för sina långsiktiga insatser.
Jag är starkt kritisk till de norska politikernas strategi att även belöna personer för deras ambition och vilja, snarare än för genomförda insatser som går att utvärdera.
Fredspriset är ett av de mest publika prisen och har stort inflytande över hur varumärket Nobel uppfattas hos den bredare allmänheten.
Riskerna med att försöka belöna högaktuella personer överskuggar fördelarna. Också norska politiker bör konsekvent belöna personer som faktiskt har gjort "menskligheten den största nytta".
Det ska inte räcka med ett hedervärt försök.
DI Debatt fredag 8 oktober 2010
Meningslösa värdeord
Att på allvar lyckas engagera all personal i arbetet med att bygga ett varumärke är extremt viktigt för att nå framgång. Alla medarbetare måste arbeta mot en gemensam målbild, annars uppfattas varumärket som spretigt och otydligt.
Tyvärr är många företag väldigt dåliga på det här. En undersökning som Civilekonomerna gjorde 2008 visade att färre än var femte medarbetare vet vilka övergripande mål företaget har. Föreställ dig att endast 2 av 11 fotbollsspelare i ett lag är helt säkra på i vilket mål de ska sparka in bollen under en fotbollsmatch. Hur tror du att den matchen slutar?
I förhoppningen om att bygga en stark, sammanhållen företagskultur tar ledningen ofta fram ett antal värdeord som sätts i händerna på medarbetarna. Problemet är att 90% av alla värdeord är otydliga floskler som inte ger något vettigt stöd i vardagen. Exempelvis är ordet "passionerad" lite på modet just nu. Hur ska en tjänsteman vara passionerad i sitt dagliga arbete?
Ett annat problem med värdeord är ofta att de är helt generiska, d v s att konkurrenterna i princip skulle kunna ha exakt samma värdeord. Jag vet till exempel inte hur ofta jag har stött på ordet "innovation" i det här sammanhanget. Till sist kan också värdeord ibland krocka med andra regler för företagets styrning. Det är inte glasklart hur värdeordet "passionerad" går ihop med devisen "fatta beslut på affärsmässiga grunder", som många företag gillar.
Lösningen på det här är att företagsledningar blir bättre på att kommunicera ut hela sin långsiktiga varumärkesstrategi internt. Att beskriva var företaget ska vara om 5-10 år och hur målet ska uppnås är en bättre väg för att skapa en stark, sammanhållen företagskultur. Det ger betydligt mer vägledning till enskilda medarbetare än vad några värdeord gör, som är alltför enkla och onyanserade. Överhuvudtaget får värdeord (även om de förhoppningsvis utgår från varumärkesstrategin) alltför stor uppmärksamhet. Energi och fokus tenderar att hamna på dem snarare än den betydligt viktigare strategin.
För att bygga en företagskultur som på allvar bidrar till att bygga ett starkt varumärke ska därför fokus hamn på att förklara företagets hela varumärkesstrategi. Och låt strategin ta lite större plats än några enskilda, lösryckta ord.
Patrik Lundberg - Strateg, Kärnhuset
Twitter - fyra tips för företag
Hur ska ett företag göra för att dra nytta av Twitter? Här är de fyra viktigaste punkterna.
Många företag känner att de måste vara med där det händer och
skapar i all hast företagskonton på sociala nätverkstjänster som
t.ex. Twitter eller Facebook. Problemet är att de flesta använder
tjänsten fel. Twitter och Facebook bygger på dialog. Det funkar
inte att en användare med samma namn som varumärket megafonar ut
reklambudskap med jämna mellanrum och struntar i att lyssna på vad
andra säger. Det är som att man skulle ha en kompis som aldrig
lyssnar på dig och så fort han öppnar munnen så pratar han bara om
sig själv. Skulle du bjuda in en sådan kompis på söndagsfika?
Så, hur ska ett företag göra för att dra nytta av sociala
nätverkstjänster? Dessa är de fyra viktigaste punkterna:
- Börja med att lyssna. Du har alla verktyg du behöver i Twitter. Det är bara att söka på ord som är relevanta för ditt företag och ditt affärsområde. Du får upp träffar från alla användare på Twitter - inte bara de som redan är dina "kompisar". Dessutom sker det i realtid så om det tillkommer ett meddelande efter att du har gjort din sökning så dyker det upp. Om du vill kan du sätta upp dina sökningar som fasta RSS-feeds!
- Identifiera viktiga branschpersoner och följ dem. Kommunikation på Internet skiljer sig inte från kommunikation i andra sammanhang. Det är roligare att lyssna på personer som vet vad de pratar om, är bra på att uttrycka sig och hänger med. Håll koll på dessa och om det dyker upp diskussioner som rör ditt företag och var inte rädd för att delta i diskussionerna om du har tillräckligt på fötterna.
- Etablera egna ämnesexperter. Det bästa är om du inom den egna organisationen har personer som är kunniga och bra på att kommunicera. Låt dem gå ut och bli representanter för företaget och möta folk på Twitter och Facebook. Tryck inte för hårt på att de talar för företaget. Låt dem tala som kunniga branschpersoner och intressanta individer snarare än anställda och tona ned säljsnacket. Annars blir det som att skicka ut ett gäng säljare.
- Se inte sociala medier som en isolerad företeelse. Som alltid när det gäller kommunikation så blir det bättre när allt hänger ihop. Det kan t.ex. vara så att du har en missnöjd kund som berättar om sina problem med en av dina produkter eller tjänster på Twitter. Om du då har möjligheter att ta ärendet vidare från Twitter och guida kunden in till kundservice är det toppen. Med samma logik blir det konstigt om ditt företag går ut i en pressrelease och berättar om framgången för en viss tjänst/produkt samtidigt som användare på Twitter svär över att det inte funkar. Du riskerar att tappa i trovärdighet.
Frågan du ska ställa dig är alltså: Vad kan vi kan göra för våra kunder med hjälp av sociala medier? Det är bara genom att leverera någon form av nytta, kunskap eller service som folk kommer att vara intresserad av att umgås med ditt varumärke.
Thomas Kahn - webbutvecklare, Kärnhuset
